YourDomain.Com © 2006                    

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 OLD NEWS 

 

 

 

 

 

    HEM                      

 

Sommar och Sol

 

I Tröndelag kommer sommaren sent... om den kommer. Efter två veckor i söder, i Sverige hos föräldrar, släkt o vänner så ar det skönt att komma tillbaks till kalla och regniga Selbu. Trettiogradig värme är inget för en vorsteh och inte för matte och husse heller. På hemmaplan i juli hann det bli ganska många rejäla pass på Nova och Storm. Det har blivit såväl löpning i skog o mark, som trav i springer och simning. Ja vet inte om jag vill påstå att Storm SIMMAR direkt, men han rör sig i vatten i alla fall ;) Bakbenen går lågt och frambenen plaskar hej vildt ovanför vattenytan och varken hund eller människa vill vara i närheten av honom när han drar loss. Nova, däremot, simmar som en fisk. Husse har både simmat med henne och tagit kanoten för att peppa vid sidan om. Det blir inte längre turer än 20 minuter, för det är fortfarande kallt i Selbusjön.

Nu i slutet av juli har emellertid värmen kommit och det blir slappa dagar för de fyrbenta. Fördelen är att måsungarna börjat flyga och att det är lite varmare i sjön, så att vattenpassen kan bli lite längre. Nova har också passat på att paddla lite kanot, men det var ett sjå att hålla henne stilla i båten på grund av alla måsar och andra flygfän.

 

             

 

Henke och jag har gjort en del fina pass på cykel i sommar. En av våra favoriter går runt Renå och hem över Radiomuseumet där de har världens godaste kanelbullar!!! Den "lilla" rundan tar dryga två timmar i cykeltid (och en halvtimme i fikatid, minst!). Den förlängda varianten går först runt Sörungen, sedan vidare mot Renå och Radiomuseumet. Vi tränar lite grand för att vara med på Pilgrimsrittet, som går av stapeln den 14 augusti. Rittet går från Stugudalen nedanför Sylarna till Selbu och är en dryga åtta mil lång tur på grusväg, lite asfalt och lite stig. Både jag och Henke ska köra i tävlingsklassen.

 

Fint besök har vi haft här i sommar också, av Kristina, Algot och Knut. Det blev ett bra cykelpass, ett fjällpass och ett shoppingpass påStormbergs!  Familjen Norberg verkade vara i god form, sånär som på Gotte som rehabbar en gammal skada för tillfället. Ung-gutten är en väluppfostrad liten herre som är nyfiken på det mesta och med massor av spring i benen, just som en vorsteh ska vara!

 

 

 Det har också firats födelsedag och bröllopsdag. Jag blev traditionsenligt "överraskad"  på morgonen med kaffe på sängen ur födelsedagskoppen :) På kvällen blev det fin middag på Hotell Selbusjön. Ett riktigt höjdarställe tycker jag!!!

 

        

 

Tidigare på sommaren, nämligen den 19 juni, var Anna i Falun och firade bröllop. Det  var den svenska sessan Viktoria som stod för tillställningen och vi firade med god mat, shopping och TV-tittande. En riktig höjdarhelg med många skratt och mycket trevligt sällskap. Tillställningen exkluderade det manliga könet och gubbarna fick stanna hemma och passa hund. Tjejträff med andra ord :)

 

                                      

 

Nu är det snart dags att sätta sig och kura och vänta in vintern. Men innan dess hoppas vi på en riktigt fin höst med massor av bra pass, hög luft, gula och röda löv och tidig snö över fjällen. Tills dess... ha det!

 

Vi har varit på kurs!

 

Under en längre period har Storm mycket tydligt annonserat att han vill gå på kurs och lära sig saker; som att gå fot, sitta stilla och veta hut ;) Tillfället uppenbarade sig när vi läste i Fjällnytt att Karin Rabe planerade hundkurs i Funäsdalen en helg i juni. Sagt och gjort, vi packade bilen och for dit.

Cirka 10-15 deltagare var med och på Karins inrådan valde vi fortsättningskursen, även om jag i mitt stilla sinne undrade; fortsättning på VAD???

Det visade sig emellertid att den lilla Storm-hunden var en naturbegåvning som bara lääängtat efter att någon skulle utmana hans intellekt och ge honom arbetsuppgifter. Efter bara några timmar kunde han såväl sitt, fot, som ligg och stanna kvar. Inkallningen fungerade galant, mycket beroende på att det inte fanns någon rolig Nova att härja med på kursen. Det var helt enkelt skitkul och väldigt, väldigt inspirerande för att fortsätta uppfostran på egen hand.

 

   

 

Vidare så har vi vägt in det lilla odjuret och det visade sig att han nu är dryga 70 hög, samt väger 37 kg. Vi hoppas (av flera olika anledningar) att vågen visar för mycket, men det verkar tyvärr  inte så.

 

Alla hundarna mår bra. Vi har haft kallt i Tröndelag i maj och juni, vilket betyder att hundarna kunnat träna på bra. Nu är det älgbarn och annat i skogen, så nu är det i stort sett träning i band som gäller. Ännu är det för kallt i vattnet för att simma, men om några veckor, när vi kommer tillbaks från vår årliga sommarturné i södra Sverige, så hoppas vi att Vikaengarne bjuder på lagom badtemperatur.

 

I sommar ska vi, så när som på en tur till familjerna, vara hemma på Vikahaugen. Det blir en del jobb för Anna och Henrik ska träna och vila upp sig inför  hösten, då det eventuellt blir studier för honom. Midsommar blir traditionsenligt i Mora och vi längtar efter och hoppas på lite värme tills dess.

 

Våren är här

 

Det var ett tag sedan sidan uppdaterades och mycket har hänt sedan dess.

Vintern och tävlingssäsongen försvann snabbt i tre veckors kennelhosta för våra små fyrbenta. Vi lyckades rehabilitera så pass att vi han med SM i Sundsvall, men Nova-Maja var inte direkt i storslag efter att ha vilat och varit sjuk så länge. SM är alltid roligt att delta på oavsett, så vi njöt av några fina dagar på Hotell Södra Berget. Nova körde combined med husse och pulka samt stafett med matte. Tor passade och nöjde sig med att rasta den gamla kroppen några gånger på 5 km banan. Storm däremot var på hugget och tränade en hel del på att springa med lina. Han verkar tycka att det är kanonkul och efter vad vi kan se hittills så ser det lovande ut inför nästa säsong.

 

 

Några veckor efter SM packade jag och Henke resväskorna och drog till San Francisco. Det var en kombinerad jobb-semestertripp, där jag deltog på en engelska kurs i veckorna, samt jobbade med ett paper och där vi upplevde SF och California på em och helger! Vi bodde i ett jättemysigt litet hus i centrala Berkeley och kände oss som invånare i staden. Skolan var toppen och jag studerade engelska tillsammans med japaner, Kineser, Argentinare, Chilenare. Koreaner m.m. En fantastisk upplevelse, och engelskan blev "improved" ;)!

 

 

Idag firar vi 17 maj med att ligga i soffan och slötitta på TV, surfa på datorn och läsa böcker. Hundarna har vilodag, men Storm-hunden var tvungen att kila ut på en liten tur i alla fall. Detta medförde att alla tre nu ligger och sover gott framför brasan. skönt tycker matte och husse :)

 

Det går mot sommar och semester med stora kliv och snart börjar uppsnacket inför nästa säsong. VM avgörs i år på Holmenkollen i Oslo och vore det inte roligt, så säg, om vi kunde få dit en deltagare från familjen :) Håll tummar och tår, så ska vi se vad vi kan ordna med!

 

Take care, See ya!

 

 

Tävlingsäsongen är igång

 

Julen är förbi och det nya året har i skrivande stund hunnit en hel månad. Gänget är i fin form, även om Sporthunden Toooor har det lite si och så med den gamla kroppen. Under hösten hade vi förhoppningar om att han skulle kunna hänga med en tävlingssäsong till, men nu har han lite ont i ryggen och med blåsljud på hjärtat och epilepsi i tillägg så får han med gott samvete gå i pension. Han tycker att det är alldeles lagom att köra fem kilometer lina och springa lös på promenad i skogen.

 

 

 

Storm växer och frodas... Just nu är han 72 hög och väger 34 kg. Vi kryssar fingrarna hååårt för att han i vart fall inte ska bli tyngre än 36, men Stopp och Väx fungerar inte på hund, så det är bara att gilla läget. Han är en väldigt trevlig hund. Alltid glad, väldigt tillgiven och kan trix som att komma när man visslar och bajsa i skogen och inte på spåret :) I tillägg så gillar han att springa och är duktig på att dra, så vi ser med spänning fram emot 2011.

 

Nova-Maja är alltså den enda tävlingshunden för tillfället och hon växlar glatt mellan husse och matte. Vid de första tävlingarna i Mora i mitten av januari fick matte köra både Lång Lina och Combined, eftersom husse var sjuk. Lång Lina blev allt för jobbigt och vi tappade mycket tid mot slutet av loppet. Combined däremot gick lite bättre, även om också det var jobbigt det sista av fyra varv. Helgen efter var det dags för Norska Mästerskapen på Lygna. Där kördes pulka med matte och denna gången gick det bättre. Visst var vi båda trötta, men kämpade oss in i mål dryga tre minuter efter segraren. det är vi nöjda med! På söndagen var det husses tur att pröva lyckan och i Combined gick det verkligen jättebra en stor del av banan. Vid drygt 11 km låg Nova och tampades om tredjeplatsen, men strax därefter gick musten ur och på hemvägen gick det riktigt sakta.

 

 

Till denna helgen hade nog Nova tävlat sig i form, för idag blev det seger, med husse på 10 km lina. Tävlingen var Tröndercup och konkurransen bestod av en hel hög Trönderåkare, där några av dem körde två-spann. Henrik rapporterar att han är mycket nöjd med lilla damens insats och att hon kämpade på bra hela banan, det gillar vi :)

 

 

 

 

 

För övrigt så måste jag tillägga att Tröndercuperna är några av vinterns roligaste tävlingar. De är inte överorganiserade, de är charmiga och gemytliga, med en hel hög trevliga draghundsförare! Tusen tack för att vi får bli med och köra Tröndercup!!!

 

Nästa tävling blir eventuellt nästa helg då det blir T-cup igen, men annars så drar vi till Härnösand den 13-14 februari. Vi ses där!

 

Fler bilder finner du i BILDGALLERIET.

 

Julbord och växtvärk

 

Här i Selbu har det äntligen blivit lite vitt på backen. Det är åkbart på Selbuskogen, men vi åker lika mycket på blåbärsris som på snö.

Igår arrangerade vi det traditionella julbordet för våra hyresvärdar och Vidar. Mycket god mat och roliga historier från både förr och nu.

 

 

 

Hundarna är i hyfsad form. Nova verkar stark, men onkel Tooor har lite problem med blåsljud på hjärtat. Han är gammal och stel, men trivs ändå bra med livet. Det kan nog bli någon kort tävling i vinter om han vill :)

 

Storm växer och frodas. Nu orkar han träna en och en halv med de andra hundara, även om han sover gott en stund efteråt. Förhoppningarna på honom är stora. Vissa dagar tror vi aatt han kommer att bli en riktig superstar och andra dagar fladdrar benen till både höger och vänster. Själv tycker han forfarande att han är lika liten som när han var... liten :)

 

 

 

Detta är altså Nova och Storm på båda bilderna :) Storm modell större till höger, hehe.

 

Det är några veckor till kvar på jobb, sedan drar vi söderut för att fira jul. Det blir ett stop i Vôllan för skidåkning, om det inte hinner vräka ner lite mer här. Efter jul blir det till att leta upp ett snösäkert ställe att fira nyår på. Blir det Mora, eller Selbu, eller Vôllan kanske? Vi får se.

 

Team Sweden-läger i Sveg

 

Kroppen värker och blåmärket på hakan blir bara svartare och svartare för varje dag... Jag har varit på träningsläger i Sveg och tränat mycket mer  än vad kroppen egentligen är van vid. Men kul var det! Nya vindar blåser i det Svenska landslaget i draghund och en av dem är en öppenhet som tilltalar mig. Här har man valt att bjuda in till öppet landslagsläger, på ett av teamets tre läger denna säsong. Jag tror att det är positivt. Vi är en så liten sport och om vi kan mötas och träna tillsammans så taggar vi varandra till att träna med. Det skapas en bättre miljö inom sporten (än vad jag har upplevt att det varit tidigare) och det i sig gör att fler av oss fortsätter och nya kanske kommer till. Ju fler vi är som håller på desto större chans att någon av oss blir riktigt bra :)

I alla fall kände jag att jag blev taggad, får se hur länge det håller i sig...

 

 

Lasse selin var på plats och hjälpte oss att köra komplexstyrka. Kul och nyttigt, men det var här blåmärket kom till. Vi körde med lätt stång, såååå lätt stång att den slank ur handen i ett upplyft och träffade mig på hakan. Klantigt och ont, typiskt mej. Rullskidor var kul tycker jag och kanske hinner det bli

några fler pass innan snön dimper ner. vi körde också intervaller och löpning med hund över "Fyra Toppar" som

var en riktigt tuff slinga på 17 km (om man sprang hela). Jag vek ner mig efter två toppar. Sista passet var ett långt crosspass som inkluderade cykel, löpning och rullskidor. Efter det passet var jag riktigt trött och träningsvärken har inte gett med sig till idag direkt, snarare tvärt om. Skönt att dra på jobb och vila upp sig lite och använda den delen av kroppen som gärna ska avaktiveras för att uppnå bästa resultat i träningsspåret... hjärnan ;)

 

 Kolla in på bildgalleriet så hittar ni bilder!

 

Säsongens första skidpass!

 

Säsongens första skidpass är avklarat, likaså första linpasset för Räser-Nova.

Ryktet om skidföre i Bruksvallarna nådde oss i början av förra veckan och med bara 15 mil över fjället ligger det nära till hand att ta sig en tur. Utan Henkes vetskap ringde jag Ramundberget och bokade in oss i fyrbäddslägenhet med bastu :) Sedan sms:ade jag honom och bad att han inte skulle bli sur... Det blev han inte.

 

Vid fredag lunch satte vi oss i bilen och puttrade över Sylarna och ner i Funäsdalen. Det visade sigg att vi hade gjort en riktig chansning. När vi anlände blev det en snöpulsningstur med alla hundarna, men Henke var så sugen att han inte kunde låta bli att koppla på Nova och ta sig en skidtur!

 

 

Nova var i gammalt gott slag, om än lite klen med belastning, men det hinner rätta till sig till vintern! Värre är att hon nu verkligen börjat nosa fågel. efter att ha stått för ripa på meteravstånd var hon mycket mer benägen att dra ut i skogen än frammåt på spåret :)

 

Lördagen var en saaaagolik dag! Aldrig har jag varit med om en sådan strålande dag i mitten av oktober. Solen sken i några minusgrader, snön glittrade och vid stugväggen droppade det från taket. Mmmmmm... Henke och jag drog till Bruksvallarna för att skida upp mot kläppen och vidare till  Holmvallen. Det tog 2.15, inklusive en del pratstunder. Vi blev nästan solbrända på kuppen och vid bilen tog vi en kopp kaffe och en banan i solen.

 

 

På eftermiddagen körde jag drag med Nova igen. Tor fick dra på husse och Storm fick springa lös... nästan hela tiden ;) Vi var ju såklart tvungen att prova honom en kort bit och det verkade mycket lovande! Han var inte alls intresserad av något annat än att springa frammåt. Efter en kilometer fick det emellertid vara nog av den varan, först får han växa till sig, sedan kan det börjas med drag!

 

                         

 

På söndagsmorgonen var det stela ben på både husse och matte. Hundarna verkade piggast. Vi tog oss en tur på rullskidbanan mot Bruksvallarna. Vädret var inte lika fint som dagen före, men lätta snöflingor dalade ner från himlen och har vi tur blir det snart ett nytt besök i Snövärlden!

 

Gänget är i fin form

 

Det börjar på allvar likna höst i Vikahaugen. Löven bär nyanser av gult och rönnbären är alldeles pionröda. Vattnet har blivit allt för kallt för ett dopp, det är bara hundarna som fortfarande kliver i, men de simmar inte längre lika länge. Fördelen med att bo i fjällen är att det sällan är långa perioder med extrem värme. När det är över 20 grader så är den enda träningen som gäller för hundarna bad. Men här uppe blir det alltid några dagar emellanåt då det går att ta dem med sig på cykeltur eller löpning. Denna sommar har Nova tränat nästan dubbelt så mycket som hon gjorde i fjol.

 

Tor har varit hos doktorn på hälsokontroll och fått reda på att han har en hjärtklaff som läcker lite. Det är ingenting som tycks bekymra honom och än så länge står han på som vanligt. Det blir halvårskontroller framöver för att kontrollera hur mycket hjärtat har kompensera med att växa och hur läckaget utvecklar sig. Veterinären spådde en god prognos och rådde oss att låta Tor springa och tävla så mycket han vill.

 

Storm, den lille valpen, väger numera 28 kg och är dryga 65 cm hög (Vid sju månaders ålder...) Han börjar få fin kropp och springer ganska bra. Framförallt är han vettig när han rör sig i skogen. Tar det lite lugnt när han blir trött, aktar sig för att bli tacklad av Tor eller Nova och kommer när vi ropar. Bra egenskaper tycker matte och husse.

 

Kort sagt är hela gänget i hyfsat fin form och vi håller tummarna för att det håller i sig till vintern.

 

Vackra Nova.

 

Sporthunden Tor.

 

 

Och den lilla valpen Storm :)

 

Nu är semestern slut

 

Sista dagen på semestern kom alldeles för fort. Det tycks nyss som att det var midsommar och vi hade hela den härliga sommaren framför oss. Vi är emellertid väldigt glada över att vi har jobb att gå till och det är bara jag, Anna som börjar i morgon. Henrik är ledig några veckor till.

 

Sommaren har varit händelserik. Efter några veckor i södra Sverige for vi hem till vackra Vikahaugen. Jag älskar den här platsen! Vi hade några dagar för oss själva med lite studier och fårvakt då ol-klubben tagit på sig att räkna får på Rensfjellet. Sedan kom det besök. Först av Annas kompis Nela, sedan av Göran och Wivi. Därefter blev det fjälltur på Anna och Kristina, eftersom Familjen Stam/Ström måste ställa in sin Norgetur pga hussvamp och löptik.

 

Nela och Anna vid Prestöyhytta.                                   Familjen johansson/Rapp på Bringen.

 

Anna, Kristina o Mila har "gått i mål" vid Kläppen.        Kristina o Mila tar en pustepaus påväg ner mot Helags.

 

Fjällturen gick från Storulvån till Kläppen ovanför Ljungdalen. Det är en strapats på dryga 50 km som skulle avverkas på två dagar (en övernattning). På torsdags morgon tog jag tåget från Hell till Storlien där jag blev upphämtad av Kristina som fått skjuts av sin mamma från Svenstavik. Efter en tur på Konsum där vi inhandlat proviant (mest bestående av godis) puttrade vi vidare in till Storulvån. Vi bestämde oss för att intag av lunch kunde passa bra för att slippa laga eller boka middag på Sylstationen. En mastig köttbullelunch satt fint i magen och vi sa på återseende till Kristinas mor som for hem till Svenstavik över natten för att på fredagen vara på plats i Ljungdalen. Färden startade kl 12.30. Kaffepaus halvvägs till Sylstation och matpaus igen vid Sylarna där vi fick kura intill väggen av stationen för att få lite lä mot den hårda vinden. innomhus satt folk och myste i sina raggsockor, men hundar var inte välkomna in och inte hade vi tänkt lämna Mila ute själv inte!

Med ganska sega ben fortsatte vi vidare upp över fjället för att söka oss en plats för nattlogi. Folk som vi mötte avrådde oss att gå upp pga vinden, men vi var så illa tvugna om vi skulle ha någon chans att hinna till Kläppen innan midnatt nästa dygn. Antingen hade vinden avtagit eller så hade folket vi mötte inte "varit med förr" men ngn vidare vind var det inte tal om. Vi hittade en fin plats... eller det var mera så att NU! måste vi stanna för våra ben håller på att gå aaav... Så vi slog upp tältet i en nedförsbacke och när all packning och vi bar inne började det regna. Detta höll sedan i sig tills morgonkvisten. Tältet hann precis blåsa av och bli torrt innan vi skulle packa ner det igen :) Pga glidande säck och nedförsbacke hamnade vi i två högar i nedre delen av tältet. mila myste och var helt enkelt expert på att tälta trots att hon aldrig gjort det förrut.

Halv nio på fredagen tog vi långa benet före mot Helags och utlovad lagad lunch på stationen. det var drygt. enormt dryyygt! När vi kom fram till stationen vaggade vi omkring som två skadeskjutna ankor. Men det vankades gulachsoppa och våfflor. dessutom var Mila välkommen in i farstun där hon somnade gott i värmen.

Vi stannade i två timmar och klockan var halv tre när vi gav oss iväg.

 

Det gick bra i ungefär fyra kilometer sedan sjönk tempot drastiskt. vi hade "bara" 12 kvar, men som tur var så var det nedförsbacke. Vid tre kvar kom en sharpa och mötte oss. vi blev väldigt glada att se Henrik och delade ivrigt med oss av vår packning. från 15 kg till 6 gjorde susen. Med liite draghjälp av Tor som var med och mötte så kom vi tillslut till Kläppen när klockan var lite över fem på kvällen. Vilken tur! Vilken tur. Det var superhärligt och jag ser redan fram emot nästa gång. Endorfinerna trillar fortfarande runt i kroppen och trots att vi gick lite väl långt per dag så blev det en mycket lyckad fjäll- och träningstur.

 

Nu har vi besök av Henriks mamma och pappa. I morgon blir det jobb, men man kan nog glida hem hyfsat tidigt en sådan dag skulle jag tro :)

 

Pappa Hårek på besök hos Storm

 

Idag har Storm haft besök av sin pappa Hårek som var i krokarna och passade på att titta till några av sina barn. Väldigt trevligt tyckte hela familjen Rapp och tackar för besöket!

 

Storm hälsar på exmatte Tonje.                                    Pappa Hårek är en fin förebild!

 

Familjen på turné

 

Som traditionen bjuder när vi bosätter oss så här långt från familj for vi också i år på turné i södra Sverige. Resan började den 19:e juni med destination Mora och midsommarfirande. Tillsammans med Stam/Ström och Norberg tog vi åter upp traditionen att träffas, äta och dricka gott, träna om vi orkar och snacka en massa skit genom midsommarhelgen.

Denna midsommar firades för andra gången (inte i rad) i Dalarna. Vi såg stångresning i Östnor och ställde oss frågan: Vad är det vi firar egentligen? Vore det inte mer logiskt att kvinnorna reser stången?

Vi såg en MW look-alike, åt en fantastiskt god hemmalagad? jordgubbstårta och lät den gode OP värma strupen. "Den var len" sa Kristina och jag, sedan gick det en...två...tre...fem sekunder innan vi såg på varandra igen. "Vilken fördröjning... host, krax"  

Stångresning i Östnor.                                                 Sugna på tårta.

 

Från Mora drog turnén vidare mot Finspång och Annas föräldrar där vi stannade i nästan en vecka innan vi styrde kosan mot Ulricehamn. Eftersom varken mor och far Rapp blivit uppvaktade på respektive födelsedagar passade det bra med middag på det nya Kallbadhuset.

 

Skönt med semester.                                                   Monica och Lennart väntar på maten.

 

 

Den yngre generationen Rapp ;)

 

En viktig kamp i minigolf avgjordes vid Prången. Inget handikapsystem tillämpades och Henrik skyllde på sin prolaps när han helt oväntat hamnade på sista plats. Resultatlistan har dessvärre kommit bort och det är svårt att minnas vem som vann... Jag kanske? Det skulle ha kunnat vara så, eftersom minigolf är en av mina starka sidor, men... kanske var det någon annan i alla fall :)

 

                        

Putte-Mia                                          Fokusering...                                      Känner sina löss på gången.

 

Look-Alike...                                                              La Familia...

 

Efter besöket i Ulriceham (och vi tackar för det "by the way") så blev det ytterligare en sväng till Finspång för att flytta gamla mormor tilll Björken på Storängsgården. Hela gamla lägenheten skulle tömmas och det som fick plats skulle flyttas till den nya. Det blev tre hektiska dagar, men det gick otroligt smidigt och lilla mormor fick ett jättefint boende.

 

Flyttfirman. Ella, Anna, Göran, Henrik o Wivi.

 

Första träningslägret för Team Rapp :)

 

Svenskar i Norge firar 17 maj genom att ha träningsläger. Team Rapp hade förra helgen sin första samling på Vikahaugen. Träning blandades med hundsnack och, som vanligt, alldeles för mycket god mat.

Familjen Stam/Ström och Kristina anlände vid 19.00 tiden på fredagen och installerades i respektive rum på Vikahaugen. Lite pyssel, men alla fick tillslut sin vrå att sova i. Vi räknade till fem personer och 11 vorstrar :)

 

Lördagens pass bestod av cykling runt Sörungen. Det är en rundtur på ca 4 mil, med en rejäl stigning upp mot Rensfjellet. Det blev en dam och en herr-runda. Tjejerna tog ena hållet och killarna, med ny deltagare genom Vidar Ringen, tog andra hållet, sedan möttes vi på mitten och drack kaffe.

 

Gunilla och Kristina, med Sörungen i bakgrunden.

 

                       

Gammal man gör så gott han kan.          Familjen Active ;)                               Kristina fikar!

 

                        

Efter träning - rastning av hundar...     och grillning....                                     Kristina och Storm.

 

   

Senare på kvällen blev det melodifestival för hela slanten och Norge vann. Passade inte det bra som final den 16 maj på träningsläger i Norge?

Söndagens pass blev ett kombinerat orienterings/löppass på två timmar. Kristina, som tog sig runt banan utan skugga, sprang fort och någorlunda rätt, i alla fall på slutet. Gunilla fick lite hjälp på traven, men hade naturligtvis klarat det galant på egen hand. Största problemet bestod i "pyssel med pinnar", en liten olat som hon har när hon går i terräng, men det går säkert att träna bort :)

 

Lite annat har också hänt sedan sist. Tillexempel så har Storm vuxit alldeles för fort. Sedan har Henrik och jag varit på cykeltur igen. Denna gången runt Vekta, med totalstigning på uppskatningsvis 700m.

 

Storm har sprungit ifrån Tor :)

 

                       

Skogspromenad med hela familjen...                                                               Söt...

 

Henrik.                                                                     Anna.

 

Henrik.                                                                     Anna.

 

Toppen!

 

 

Våren är här!

 

Äntligen har våren kommit också till Selbu. Det tycker både folk och fä är trevligt, även om Storm hade lite problem med vart han skulle bajsa när snöfläcken i ena hörnet av gården hade smält :)

Den lille herren har funnit sig väl tillrätta på Vikahaugen. Av "polisen" Tor lär han sig de grundläggande reglerna (som att inte bita Tor i svansen) och Nova är hans ständiga följeslagare, beskyddare, lekkamrat och reservmamma.

Förra veckan var Storm ute på sin första bilresa till Finspång. Mormor Ella hade hamnat på sjukhus och vi åkte alla ner för att hälsa på. Mot slutet av veckan fick även Storm hälsa på Ella utanför sjukhuset.

 

 

Vi tycker att Storm verkar utvecklas i fin takt. Ingen riktig dragsterperiod än så länge. Utställningsposen har han naturligt :) Men lövet i mungipan hade nog dragit ner till en tvåa.

 

 

På dagarna är det mycket bus med Nova. Men ibland däckar man ihop också och när Storm är trött tycker vi alla att han är som sötast. Till och med Tor kan fördra honnom då.

 

 

Någon gång ibland blir det buren som gäller, så att husse och matte kan få bf och cykla på fjället. Här är vi på en tur runt Sörungen.

 

 

Bildgalleriet är uppdaterat med nya bilder från våren.

 

Nya bilder på Storm!

 

Storm börjar finna sig tillrätta på Vikahaugen. Han är en underbar liten valp som verkar vara trygg och tillgiven. Efter ett antal upptuktningar av Tor, börjar Storm lära sig reglerna (som tillexempel att INTE bita Tor i rumpan) och Tor tycker att han är ganska söt. Speciellt när han sover.

Nova och Storm härjar runt i huset så att mattorna flyger och far. De gillar verkligen varandra och Nova har tagit å sig rollen som nanny.

 

Nya bilder finns nu under Bildgalleriet.

 

 

 

En Storm har dragit in över Vikahaugen!

 

I morse åkte Henrik till Gardemoen för att hämta det nya stjärnskottet Storm. Storm kommer från Kristoffer Grøtan Olsen och Tonje Wahl Evensens hundar Ronja och Hårek. 

06.00 i morse gick flyget från Vaernes och redan halv elva var Henrik och Storm hemma på Vikahaugen. Storm var jätteduktig och sov, nedbäddad i en liten väska, hela flygresan.

Väl hemma på Vikahaugen välkomnades han av Tor och Nova. Jag har aldrig sett Tor så cool, det var precis som att han visste att det skulle komma en till. Nova (mellanbarnet) däremot tog på sig rollen som nanny direkt. Det var full fräs i några timmar, men nu har han sovit en bra stund.

Vi tackar Tonje och Kristoffer för det fina valet av valp och återkommer med fler rapporter.

 

 

I den här väskan sov han gott under hela resan.

 

 

Storm började med att kolla in om Nova hade några goda mammatuttar. Det hade hon inte...

 

 

...men hon var ganska bra ändå, tyckte han nog :)

 

 

Världscup i Trondheim

 

Helgen som var hade vi besök av mina föräldrar. Besöket sammanföll med WC i Trondheim och vi for dit för att titta. Inga norska eller svenska medaljer blev det på tre och femmil, men väldigt fina tävlingar! Och fint väder :)

 

 

Det fina vädret höll i sig även till söndagen och vi fick bjuda mor och far på en riktigt härlig skidtur på Vårfjället.

 

 

Nu i helgen bär det iväg till Mora och tävling i Halvdraget, en stafett som följer Vasaloppssträckningen från Sälen till Evertsberg.

 

 

MEDALJREGN ÖVER MORA BK!!!

 

 

 

Sista SM dagen med rafflande stafetter bjöd på härliga framgångar för de båda lagen i Mora BK. Först var det "Gull - Gutta" ut. Henke och Nova körde förstasträckan. Lilla damen har snorat lite sista veckorna och var nog lagon trött efter sitt starka lopp tidigare i SM då det blev brons på Combined. Nu gjorde hon och Henke det de skulle på startsträckan och gick loss tillsammans med fyra andra lag. Andra sträckan som kördes av Nicke och Novas bror Ymer var en linsträcka. Ymer och Nicke var snart uppe i ledning och matade på i räserfart hela banan. De drog ifrån övriga fältet med 1 minut och 50 sekunder, hade givetvis bästa sträcktid och gjorde helt enkelt ett fenomenalt lopp. Grattis Ymer och Nicke! Tillslut var det dags för Tomas och Blixten att ta vid. Visserligen kan allt hända i draghund, men eftersom detta är ett mycket bra ekipage var det väl egentligen ingen som var riktigt orolig. Sparr kunde defilera in i mål, 2.25 före nästa lag som var Norsjö Hundkörare och trea var BHK Malmen.   "Kor va dæm hen"  sa Henrik i äkta Nortug stil när Sparr gick över mållinjen :)

 

Den roligaste nyheten för familjen Rapp denna dagen var emellertid att Sporthunden Tooor tog sin allra första SM medalj. Som jag tidigare nämnt så är Tor en nio år gammal kastrerad gentleman med eplepsi. Vi har alltid vetat att Tor har stor kapacitet och han har förutom ett anstal sprintsegrar i Trysil-sprinten tidigare två gånger varit fyra på SM tillsammans med matte. Men det är lite si och så med Tors motivation. Ibland vill han springa, ibland inte, det är bara att acceptera. Och pulka drar han inte, det har han bestämt sagt ifrån om.

 

Stafetten började dramatiskt. Gunilla och Grim fick en kanonstart, men helt plötsligt kom Grim lös. En arrangör gjorde en heroisk insats och fångade upp Grim så att Gunilla kunde fortsätta loppet, dessväre redan då med 40 sekunder upp till täten. Men Gunilla och Grim gjorde ett kanonbra lopp och jobbade sig upp i fältet. I växlingen hade vi bara dryga halvminuten upp till brons. På andrasträckan var det min och Tors tur. Eftersom täten skiftade så tappade vi bara fem sekunder men hade tredje bästa sträcktid, 40 sekunder efter Ask. Vi skickade ut Lena och Samba med dryga halvminuten upp till brons och trodde i det läget inte på medalj. Snart hörde vi emellertid hur Lena och Samba gick fort i spåret och när de kom jagande uppför "mördarbacken" såg vi att Samba höll mycket högre tempo än Sara Nilsson och hennes hund. Samba och Lena hade klart bästa sträcktid och tack vare dem knep vi bronspengen. Yes!!!

 

Segrade gjorde Södra Dalarna och Kristina och Gotte spurtade ner Åsa Nordgren från BDIF i en rafflande slutstrid. Alla i team Rapp glädjs med Kristina, som i detta mästerskap har haft stolpe ut. 

 

Så var SM slut för denna gång. En vecka går fort och nu börjar vi redan att planera nästa års höjdpunkt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BRONS TILL SUPERNOVA-RICCI RAPP!!!

 

Super - Nova har slagit till och tagit brons i combined vid sitt allra första SM någonsin. Vilket race!

Combined innebär att halva tävlingen körs med pulka och andra halvan med lina. I ett pitstop på tävlingsarenan ska föraren efter halva banan koppla loss sin hund ur pulkan och fortsätta den andra halvan med lina.

Nova körde idag 15 km med husse. Det var en bana på 3,7 km som avverkades fyra gånger, vilket innebar tre vändor in på stadion innan hundarna äntligen fick gå i mål den fjärde gången.

Husse och Nova var snabba ut i starten och lade sig i rygg på landslagsåkaren Micke Petterson med hunden Ozzy som är jätteduktig på att springa först. Tillsammans med Tomas Sparr och Blixten var de loss redan före den första varvningen. Efter vart tappade Nova och Henke lite på Micke och Tomas, men pitstopet gick bra och på det tredje varvet jobbade de sig i kapp lite grand. Det fjärde varvet var tungt för Nova och bakom kom jagadende ekipage. Som tur är så har Nova en husse som åker skidor lika fort utan hund. Avståndet var tillräckligt långt för att Henke och Nova skulle kunna glida över mållinjen på en jättebra tredjeplats.

Grattis till bronset säger matte och Nova vill hälsa och tacka till sin supporterklubb i Finspång, Torsby, Kolbäck,  Selbu och Tolkabro samt atleterna i HÖA :).

 

 

I damloppet gick det hett till. Av fältets startande var det hela fem stycken som fick avbryta loppet på grund av diverse incidenter. Lyckligtvis kom varken hundar eller förare till skada, men det gäller att arrangörerna tänker igenom hur lopp med gemensam start ska genomföras för att minimera olycksrisken.

Segrande ur striden gick Lotta med Novas gamla pappa Elliot-SM. Elliot och Lotta har hur många medaljer som helst och vem vet vad som kan hända nästa år, men han är faktiskt en gentleman på nio år :) Tvåa blev Åsa Nordren och trea Catarina Ask.

 

 

Mallapan Nova fick ett ben vid prisceremonin. Hon hade inte någon stor lust att dela med sig till Tor.

 

 

  Nova är stolt över sin första medalj

 

Sporthunden Tooooor har slagit till igen!

 

Med invalid tumme och sönderskrapat ansikte var utsikterna för en start i SM på fredagens lina inte så goda för mig. Som tur var så var också Henrik anmäld på den distansen och fick hoppa in och köra Tor. Idag hade ingen av oss några höga förväntningar eftersom Tor är en nioårig, kastrerad gentleman med eplepsi och som i peroder inte alls tycker att det är speciellt roligt att tävla. Den senaste tiden har han emellertid visat upp lite av sit bästa jag och väl ute i spåret idag gick det riktigt bra. Trots en tidig start, som gjorde att han snart var först i spåret, och trots några rejäla stop bland annat i varvningen så kämpade han sig med god hjälp från husse in på en niondeplats. Grattis sporthunden Toooor :)

 

Se resultat under  Tävlingsresultat och SM.

 

 

Henrik och Tor är lite trötta efter loppet. Mer bilder från dagens lopp hittar du under SM hääääär!

 

 

Första distansen för Nova och Anna

 

Så har man körd det första racet då. Förväntningarna på "lilla damen" var höga före start. Nova for runt på startplatsen, gjorde hundar höga hopp och hälsade på alla hon kunde.

Nova och jag hade dragit spiken och gick ut en minut före nästa åkare Åsa Nordgren. Första kilometrarna gick inte i något rasande tempo, kanske på grund av att det inte fanns så mycket lukter i spåret. Redan efter  ca fyra kilometer var vi ikappåkta av Åsa. Då la Nova i en annan växel och hängde på. Dessvärre visade det sig att varken Nova eller den andra hunden ville dra. Istället sprang de kompis nästa fyra kilometer. Sedan stöp jag rätt på öronen i en jätteenkel utförslöpa. Ena skidan ville vänster och den andra ville höger, jag landade på magen och släpade näsan i backen några meter. Tummen kom i vägen och blev en aning deformerad. Rejält stukad, eller så är ett ledband av.

Vi var ändå igång rätt snabbt och tog oss i mål  drygt 2.30 efter segrande Sara Nilsson. Tvåa kom Lotta Karlsson och trea Tina Gidlund. Kristina och Mila blev femma, retliga tre sekunder från bronset och Gunilla och Ymer var en halvminut före oss.

Om tummen är pigg så blir det nya tag i morgon. Då kör jag 10 km lina med "Sporthunden Toooor".

 

 

Trötta efter målgång...

 

 

Det är hårt att vara draghundsförare... Skrapat ansikte och stukad tumme :)

 

 

Äntligen är SM igång

 

Äntligen är 2009 års upplaga av SM igång. Resan till Boden har gått bra, med ett stopp för övernattning i Storuman. Vi har inkvarterat oss i en kanonfin lägenhet i centrala Boden och både hundarna och vi har sovit gott och vilat ut efter den långa resan.

 

Idag inleddes SM-tävlingarna med de långa distanserna, 20 km obegränsat för damer och 30 km för herrar. Segrande ur striden gick Tina Gidlind och Tomas Henriksson, båda från Sundsvalls BHK.

 

Gunilla, Tyra och Grim gjorde egentligen ett riktigt bra lopp och knep bronsmedaljen. Tyvärr lossnade Tyras sele från pulkan flera gången och Gunilla tillbringade många trista minuter av tävlingstiden med att åtgärda problemen. Vi är ändå glada att det tillslut räckte fram till medalj och vill GRATULERA till såväl bronset som till födelsedagsbarnet.

 

 

 Här har Tyra hamnat på fel sida om skalmen.

 

 

Medaljöserna på SM;s 20 km obegränsat. Från vänster Malin Brännvall, Tina Gidlund och längst till höger Gunilla Stam Ström rån Mora BHK med syskonen Grim och Tyra.

Nova packar.

 

Nu börjar det dra ihop sig för de svenska mästerskapen i Boden. Förberedelserna är i full gång och på måndag reser vi till Storuman för övernattning och dagen därpå vidare till Boden. Hundarna gjorde sitt sista pass inför SM igår. Det blev ett 25 minuter långt pulka / lina pass. Nova fick springa med en ny variant av sele som vi har fått lånat av Nymarks. Den sitter verkligen bra. Formen på lilla damen verkar också god och även Tor är på hugget. Vi ser allihop fram emot en fin vecka i Boden.

 

NM i Lygna

 

Nova har gjort bra i från sig i de Norska Mästerskapen. Hon blev nia i Combine tillsammans med husse och också nia på tio kilometer pulka tillsammans med matte.